måndag 8 augusti 2011

Sommartider Nej Nej Sommartider

Det finns många skäl att hata sommaren - inte minst att den är en ren förkroppsling av den Heidenstamska folksjälen - det vill säga en tid då människans främsta dygd är att vara en korkad, tom, infantil och trallande idiot. Sommartider, stränder och sol påbjuder att man måste gå omkring med ett stort fånleende nynnandes på "Don't Worry Be Happy", "The Ketchup Song" eller valfri trudelutt framställd av någon av varje hjärncells största fiender som går under namnen Orup, Gessle, Glennmark eller Strömstedt.

Som om sommaren inte är illa nog så har den där j-vla guden skapat en ännu värre plåga - semestern. Det är inte lätt att förklara hur jag känner inför fenomenet semester på en mindre intellektuell nivå - den närmsta liknelsen ligger nog inom något så pöbelaktigt som sport. Kort och gott kan man säga att jag känner samma lockelse inför semestern som den sanna Djurgårdsanhängaren känner för att ge upp sin bekväma soffa i sin Åkersbergsvilla för att, alltid och oavsett, stödja sitt lag på plats.
Det spelar ingen roll hur jag åberopar logiken och statistiken genom att bevisa att det enda semestrar leder till är skilsmässor, familjevåld och ökat alkoholintag. Det sistnämnda må vara hänt men de två förstnämnda vill jag för mitt liv inte vara med om: för det första måste jag ju som poet få ägna mig åt mitt skapande utan besvärande krav på att ordna min försörjning och för det andra må min tjej vara liten till växten men jag är säker på att de där nyporna kan bita i från ordentligt - med tanke på att hennes sarkasmer om mina vanor kan vara ganska sårande.

Trots att det sunda förnuftet alltså avråder så ska det planeras och bokas - men som vanligt faller inga av mina förslag henne på läppen - trots att de är både ekonomiska och riskminimerande. Förslaget att dra för fönsterluckorna och bosätta oss i sovrummet med målet att tömma "min Cave" förkastades med en fnysning. Förslaget att låta hennes odräglge släkting ta hand om oss en månad förkastades också med motiveringen att: "Det är min semester också - jag tänker inte lägga den på att som vanligt passa upp på dig. Men jag har heller ingen lust att se en snart sjuttioårig man ta hand om allt då du bara ligger och latar dig på soffan med ett glas whisky i näven - speciellt inte nu som han dessutom är nyopererad."

Istället så insisterar min tjej på att vi ska göra oss omaket att: "lära känna min kultur". Så vad blir resultatet? Jo att nu är det dags att återbördas, om än tillfälligt (tack och lov), till Svedala. Åter till Systembolag, holländska grönsaker utan smak, män i 35-50-årsåldern med rakade huvuden, människor som tävlar i de två grenarna:
1) Vem har fulast och smaklösast tatueringar på de mest upseendeväckande ställena
2) Vem kan stirra argast på andra människor
Två grenar som svenskar är överlägsna världsmästare på.

Jag sätter hundra spänn på att när vi kommer tillbaka till grodlandet kommer min tjej att vara lika deprimerad som jag - och då kanske vi kan ta en riktig semester - dvs göra en djupdykning i min Cave.