tisdag 26 januari 2010

Ilska mot maskinen

Min tystnad förklaras av min musa! Hon kom på besök i förrgår. Hennes uppenbarelse var en blandning av Vanessa Paradis och Anja Pärson - ni vet storstadselegant personlighet, känslighet, sprödhet och sugande sexighet med en sådan där underläpp som inte kan motstå att bita i å ena sidan och röda äppelkäcka kinder och muskulösa men mjuka lår som man bara kan få av ett sunt utomhusleverne å andra sidan.

Hon kom helt klart kallad av det nya diktprojektet "Kuken, ballen - hål i skallen" (det är klart ett par vinare och några glas calvados kan ha hjälpt till något). I vilket fall som helst blev resultatet en dikt som skrivits ned på ett skrynklat kvitto från Fnac där jag varit och botaniserat i CD-skivor från tidiga nittiotalet.

Dikten heter "Ilska mot maskinen"

"Allt som har stoppats upp,
Allt som har sagts,
Den moderna dadaistens eviga kropp,
Den har tamejfaan inget stopp

Vi är vi,
vilka skriker liksom vi?
Vilka vet liksom vi?
Know your enemy"

Det här är början på något stort, och större hade det säkert blivit om inte min tjej väckt mig när jag låg på golvet och drömde om min musa anklagandes mig för att ha hällt ut rödvin i hennes laptop... det är förfaan otroligt att vi konstnärer aldrig kan få ha vår kreativitet i fred i ett parförhållande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar